Regn?…MrAAA

Publicerat: 7 juni, 2011 i Uncategorized
Etiketter:

SMHI lovade ösregn idag. Men inte har jag sett det regnet någonstans. Istället är det 30 grader varmt och sol. Nu är jag inte arg för det, men hur fel kan man ha egentligen?

Nåja…

Fyra dagar kvar innan lillprinsen som inte är så liten längre går på sommarlov. Längtan syns, mycket… Vi har gjort en lista på saker som vi ska göra i sommar, och listan blev lång. Sen lovade LP att mer saker skulle upp på den innan denna vecka är slut. Tur att det kommer lite skattepengar till veckan för annars hade nog inte ens hälften av sakerna på listan blivit av… 🙂

Ha det bra nu alla, sköt om er, lapa sol och njut…

För det ska vi göra.

MrAAA

Underbar helg…MrAAA

Publicerat: 30 maj, 2011 i Uncategorized
Etiketter:

Har tillbringat helgen som varit tillsammans med gamla goda vänner. Vissa har jag inte sett på tjugo år. Nostalgin har flödat, tårar runnit och många skratt har hörts. Kommer minnas denna helg med ett stort leende. Minnen av det som en gång var har nu fått nya minnen att spara i minnenas bank. Fler sådana här helger vill jag ha. Har haft det så himla bra… Nu ny vecka med nya tag…. Leendes…

 

/MrAAA

Att bara vara där…MrAAA

Publicerat: 26 maj, 2011 i Uncategorized
Etiketter:

Kan vara det enda som behövs.

Att bara vara en medmänniska som sitter mitt emot, tyst, hummandes, nickandes och bara visa sig, vara där.

Att vara där, behöver inte heller betyda att man behöver ”vara där”. Det kan betyda att man finns där, i tanken hos en annan människa. Bara det kan räcka många gånger.

Att låta en annan människa få veta att man finns där för dem, jämt, i tanken…betyder mycket…

Att sända den där tanken till någon annan, känns, mycket, hos den som får den….

Att få den….tanken….är underbar….

MrAAA

Var skeptisk…MrAAA

Publicerat: 24 maj, 2011 i Uncategorized
Etiketter:

Var lite skeptisk till detta med wordpress, men vilken start det blev känner jag. Människor har hittat hit till min lilla vrå i cyberspace och lämnat avtryck. Avtryck som gjort mig glad och skapat inspiration till att fortsätta bloggandet. För om sanningen ska fram så fanns det tankar på att strunta i alltihop ett tag, med flytt och annat jobbigt att ta itu med. Men, nope! Jag stannar allt kvar ett tag till och serverar mina tankar i ord till er som landar här…

Nu ska jag försöka få min son i säng. Får väl se hur det kommer gå…Sen ska jag surfa runt och titta till er andra.. Om jag hittar er?..:)

Må bra nu allihop…

MrAAA

Nytt. Att starta om. Kan vara en befrielse, men även jobbigt. Man tas bort från det där säkra som en gång var och står nu lite handfallen och vet inte riktigt vad, eller hur man ska göra. Var är det där gamla som var så lätt att förstå? Men nyfikenheten tar över och man letar sig fram genom djungeln av nyheter och kommer sakta men säkert på hur man ska göra…

Det här kommer säkert bli bra. Att byta plats i livet har många gånger i alla fall för mig bara varit positivt. Man får se det från den ljusa sidan, att alltid lär man sig nåt.

MrAAA

Lab, slabb och tradition…MrAAA

Publicerat: 13 maj, 2011 i Uncategorized

Sitter i soffan.

LP håller på att göra om köket till ett laboratorie. Skratt blandas med allvarlig tystnad när min åttaåring tänker, blandar vätskor och experimenterar. Kolsyreisen som jag införskaffade idag har gjort stor succé. Jag hör när han släpper i ännu en liten bit i vätska, för då bubblar skrattet upp igen, och jag ler. 

Köket kommer antagligen se ut som ett bombnedslag när labben är slut, men vad gör det? Bara känslan av att veta att han har kul får mig att le, och vad gör då lite städning… Kanske är det bara bra att det blir nersölat där inne för då blir det en storstädning…:).

Nu är det helg, och precis som alltid så blir det mys ikväll med LP:s val av mat och dryck. En tradition som jag vill hålla kvar så länge det bara går. Det kommer en dag då fredagkväll med pappa inte står högst på listan av vad man vill göra. Men den dagen den sorgen…

Livet går bra nu, och jag ler.

Nu vill även jag leka med kolsyreisen. För även en snart fyrtioåring kan tycka det är väldigt kul…

Ha de!

MrAAA 

Det är en stor ära att få arbeta som lärare.

Att få möjligheten att följa vår framtid under ett par år. Se dem lära sig och ta till sig det man vill ge dem, kunskap. Att få se femtioöringar trilla ner och ögon som strålar ”jag förstår nu”. Att få se leenden efter veckor av slit, hår som slitits och kanske tårar som trillat, när de lämnar in sina arbeten och får sin ”dom”. Det är en ära…

Det är en ära att få lära känna vår framtid under ett par år som för många av dem är turbulenta. Tonårstiden är en tid då mycket händer och frågor ställs. Det är då en ära att få vara till stöd för dem som vill. Kanske blir man även en förebild. Det är en stor ära…

Många ungdomar kan vara vilsna under sina tonår. Kanske blir de ”jobbiga” och trotsar. Men vem var inte det? Det är då jag vill finnas där och få dem att inse att det de gör inte är något speciellt egentligen. För många har vi varit de där trotsiga. Det jag vill få dem att inse, är hur kul det är att lära sig saker. Sedan spelar det egentligen ingen roll vad det är man lär sig. För kul är det i vilket fall, det där med kunskap. Det är en stor ära att få finnas till för dem…

Imorgon är ännu en dag då jag får möjligheten att möta vår framtid. Jag ser fram emot varje dag tillsammans med dem. För det är inte bara jag som lär dem saker, utan de lär även mig massor. Att vara lärare är att lära, och lära. Varje dag går jag till arbetet med en nyfikenhet om vad som ska hända just den dagen. Varje dag är inte lätt, och det finns dagar som är jättejobbiga. Men oavsett vad som händer så är det en stor ära för mig att få arbeta som lärare till vår framtid.

Att kunna gå till arbetet och känna det jag känner är verkligen, verkligen stort.

Det är en ära.

MrAAA

Idag är en dag precis som alla andra dagar. Människor vaknar
upp med grus i ögonen och kanske en önskan av att inte möta sin spegelbild . Människor över hela vår jord gör det de ska göra idag, eller så kanske de inte gör det de ska göra… Jag tror ni förstår vad jag menar..:).

Under mina tonår så var denna dag en dag som
jag ofta vaknade upp med ett huvud som inte ville vara med. Eller, om sanningen ska
fram så har det nog hänt att denna dag även i ”vuxen ?” ålder bestått av värk och törst.

Men.

Min drottning, som jag sett upp till varenda sekund
av mitt liv. Även om jag inte alltid visat det på ett bra sätt. Är en drottning
som skulle kunna bära upp vilken drottningkrona som helst, och det med bravur. Min drottningen är en person som ser människor, för vem de är, och inte för vad de gör/gjort. I min ungdom så visade min drottning upp detta många gånger om, då hon visste om att personer i min omgivning inte var jordens bästa barn. Men ändå så såg hon aldrig ner på dem. Hon tog dem till sig och visade dem att hon såg dem. Jag vet
att flera av mina vänner från ungdomen tyckeratt drottningen, och även kungen är underbara. Kungen får vi tala om en annan dag dock, han tar sån stor plats
ändå i mitt liv. Så idag får han hållas lite utanför.

Det går inte en dag som jag inte tänker på henne, drottningen. Det går inte en dag som jag inte slår upp hennes nummer i telefonen och tänker att jag ska ringa. Men avbryter mig och tänker, att jag är väl ingen ”drottningens pojke” heller… Men det är nog så det är om sanningen ska fram..:).

Under åren som gått så har vi, jag och drottningen haft våra duster. Duster som ofta berott på mig och den turbulens som just då mitt liv bestod av. Men inte en gång så har vi tappat bort det som är det stora mellan oss. Nämligen att vi älskar varandra. Jag är så stolt över att få vara drottningens son. Det finns inte ord egentligen som kan beskriva den stoltheten.

Drottningen, som givetvis är min mamma. Min fina, fina mamma. Som alltid, och då menar jag alltid funnits där för mig i vått och torrt, lycka och sorg, svåra och lätta
tider. Hon är en människa som jag ser upp till så mycket. Mamma tillsammans med 
pappa är de största personer som finns, de är mina idoler.

Mamma.

Idag är det din dag och du fyller 60 år. Igår firade vi av dig hela dagen precis som du ville ha det. Med ditt eget blod nära dig. Dina barn och barnbarn samlade i ditt hus.
Ett hus som jag vet att de älskar att vara i. Kanske visste eller anade du att
vi skulle dyka upp, men det tror jag faktiskt inte. Även om du i egenskap av mamma
sagt att du alltid vetat allt. Hm.. Har fortfarande lite ångest över att jag
inte slutade röka när jag fick den där elgitarren som jag sa att jag skulle. För du visste ju!!…Ok, nu är det 25 år sedan så att det kanske är preskriberat. Om det inte är det så kan jag kontra med historien om skidorna som jag inte fick.:).

Mamma.

Du ger mig så mycket, så orden skulle kunna fortsätta att välla fram här i evighet.
Men de kommer de inte göra. Mamma, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du lyfter mig och hjälper mig på min resa som kallas livet..

Du är bäst…. ”Ex toto corde meo”

Din son

MrAAA

Tack…MrAAA

Publicerat: 24 april, 2011 i Uncategorized

Min son

Du får mig att se vad livet verkligen går ut på…

I denna period som pappa nu gått igenom, så har du, genom din existens. Åter igen visat mig meningen med livet…

Tårar jag visat dig har du med din hand torkat bort, och visat mig vad jag skall le åt istället.

Dig

Och livet vi har…

Tillsammans

Älskar dig

Pappa…

Kort o gott…MrAAA

Publicerat: 14 april, 2011 i Uncategorized

Idag är en bra dag!

/MrAAA

Ord…MrAAA

Publicerat: 11 april, 2011 i Uncategorized

Ord.

Kan göra ont att få, men också underbara. Hårda ord som sägs i frustration till någon kan förstöra dagar, vänskap, tillit, ja allt nästan. Mjuka ord som sägs med värme som kommer innifrån, ens innersta. Kan skapa liv till dagar som varit svarta. De kan skapa livslång vänskap som aldrig kommer dö, orden blir en evighet.

Ord gör ont när de sägs men inte betyder något. Ord som lovar allt, men ljuger. Jag vet att de gör ont för jag har själv varit den personen som lovade, med ord. Jag har sett andra människor må så dåligt över mina brutna löften, löften som var ord som lovade. Men för mig, då, var det ord som ljög, för att jag själv skulle må bra. Givetvis var det inte så att jag mådde bra, jag mådde skit helt enkelt men ville inte tro det då. Så jag fortsatte att lova, med ord som ljög, och fortsatte att göra så att människor blev ledsna, svikna och förtvivlade. Med ord som lovade, men inte betydde något.

Jag kom ur det där för ett antal år sedan. Men minnen sitter kvar och ångesten kan slå till ibland när jag idag förstår hur jävla illa jag betedde mig. Jag har sagt till mig själv att aldrig mer säga ord som inte betyder något. För de gör ont och skadar. Och det vill jag inte längre…

Stå för det man säger och leva upp till det är något jag arbetar med dagligen. Kanske är det något många skulle behöva arbeta på. Att säga ord och stå för dem, rakryggat.

För vad är ord som sägs värda om de inte betyder något?

/MrAAA

Dagar går…MrAAA

Publicerat: 31 mars, 2011 i Uncategorized

Dagar går. Timmarna rinner iväg och massor händer. LP blir bara större och större och jag känner stolthet över vad han dag efter dag bevisar. Att han trivs med livet och sig själv.

Har hunnit passa på att bli ett år äldre sen jag skrev här senast. Den dagen spenderades med vänner och massor med leenden logs. Dagen efter log jag dock inte lika mycket, men det var det värt. Att tillbringa en dag tillsammans med vänner som får en att le, lyfter en, mycket…

Den ständigt återkommande känslan av otillräcklighet som jag känt under en lång tid kommer allt mer sällan. Otillräckligheten bottnar nog i den ekonomiska situation som jag befunnit mig i under ganska lång tid. Och nu när jag äntligen kände att jag kom på fötter kom en liten bomb från CSN. Inte så kul att de små medel jag känt skulle ge mig och LP en lite roligare månad blev tvunget att läggas på dem. Men, men… sånt är livet.

Vi ler ändå jag och LP och bygger om vardagsrummet till en enda stor koja istället, och skrattar. Det är helt gratis dessutom. Han är underbar min son och tänker inte så mycket på att pengar inte finns. Det är väl säkert som så att det är vi föräldrar som känner mest ångest över att inte kunna ge barnen saker. Men de blir nog mer nöjda över att bli sedda av oss, än av att få vad de än pekar på… Känner jag.

Nu blir det mys…

/MrAAA

Berörande…MrAAA

Publicerat: 18 mars, 2011 i Uncategorized

Det här berörde mig…

Låten är tillägnad Chris Medinas flickvän som var med om en bilolycka. Hon blev efter den allvarligt hjärnskadad och handikappad.

Att se…MrAAA

Publicerat: 18 mars, 2011 i Uncategorized

Sitter i fåtöljen. Har precis kollat till sonen som fyllt badrumsgolvet med skum från badet han tar. Högljutt lever han sig in i vad det än må vara för lek han leker där i badet, och jag ler. Jag ser mig omkring i lägenheten. Det är ingen lyx jag ser, men jag ser något annat.

Jag ser ett hem, vårat hem. Min sons och mitt hem. Jag ser tapeter med färg från tuschpennor. En färg som hamnat där ”för att det skulle ju bli snyggt pappa”… Jag ser handavtryck av två olika storlekar på ett kylskåp som jag nog för länge sedan skulle ha torkat av, men inte orkat.

Jag ser en hög med kläder i hallen som jag inte plockat upp, och frågar mig själv hur många gånger har jag inte sagt till att kläderna ska hängas upp när man kommer hem?… Sen ler jag, och tänker att jag var nog likadan själv.

Jag ser papperslappar upptejpade lite varstans på väggar, dörrar och garderober. Med figurer, meddelanden, hjärtan och texten ”Jag älskar dig pappa” på… Jag ser in i spegeln och ser mig själv le åt allt det som finns på dessa få kvm som är vårat hem. Jag känner lycka över att kunna se och att få vara en del av det.

Vårat hem…

/MrAAA

Är allt bra?….MrAAA

Publicerat: 13 mars, 2011 i Uncategorized

 Är allt bra?

Den frågan får man dagligen, och man svarar spontant att det är det. En fråga som man kanske själv frågar utan att vilja ha ett ärligt svar.Men idag fick jag den frågan av en person som la mer tyngd bakom just ordet bra, och verkligen var intresserad av mig, och om hur jag mår.

Det var han och jag ensamma efter att ha arbetat 15 timmar. En öl var upphälld och en whisky likaså. Vi hade sippat lite på ölen då frågan kom. Jag såg direkt på hans ögon att han visste att ett svar som var ett bra svar skulle vara fel… Mina ögon började tåras, och mina tårar började falla.

Där och då berättade jag saker som inga, förutom de i min familj vet om. Hur jag egentligen mår. Jag fick ur mig massor med saker som jag inte trott att jag skulle kunna säga till en annan människa. För att jag inte trott att de skulle förstå…

Han satt helt tyst under de minuter jag talade ut… När jag kastade ut dom saker som är jobbiga för mig, men kanske inte för andra. Han nickade, hmmade och sa ja, ok, jobbigt, försår och andra saker som fick mina ord att bli allt fler.

Att sitta med en person som man kanske inte trodde skulle vara den där perfekta lyssnaren. En lyssnare som verkligen lyssnar, och vill ta in och förstå det jag säger. Eller iaf ha viljan att förstå… Är mäktigt!!

En öl blev två, och vi fortsatte vårat samtal om allt. Den andre tog slut och vi var tvugna att avsluta kvällen och bege oss hem. Han till sin fru och jag hem till min soffa, och med mig till min soffa så har jag en glädje. En glädje över att en person lyssnade på mig, och ville det…

Jag känner lycka, och stolthet över att ha en sån vän…

Att få svara ärligt på frågan, ”Är allt bra?”… var för mig väldigt befriande…

Kommer sova gott inatt…

Tack…MrAAA

Publicerat: 20 februari, 2011 i Uncategorized

Dagar, timmar och minuter går. Ibland skänker jag dig en tanke och får tillbaka den där känslan som gjorde så att jag sa upp bekantskapen med dig en gång. Men skakar av mig känslan och ser dig för det du är. En vän som jag kan komma till när som helst, när jag vill.

Du är kvar även om det tar veckor mellan mina besök och du blir inte sur, tvär eller ställer frågor jag inte vill eller kanske kan svara på. Du tar emot mig med öppna armar och låter mig säga det jag vill säga, vad det än må vara.

Du ler mot mig och säger välkommen tillbaka.

Och jag säger tack för att du finns och jag är så glad att kommit hit där jag står idag. Att jag kan se dig för vad du är. En tillgång. Jag känner ingen press längre. Jag känner ingen press att jag måste göda dig med ord varje dag. Och det är så skönt…Du finns ju här, ändå…

Jag ler idag, och är glad.

Tack min blogg, nu har du fått ta en del av mina ord igen.

Vi ses snart igen. Kanske imorgon, kanske nästa vecka eller om en timme. Jag vet inte… Det jag vet är att jag är glad att du finns.

Vi hörs!

/MrAAA

 

Död…MrAAA

Publicerat: 2 februari, 2011 i Uncategorized

Det känns så fruktansvärt orättvist, livet ibland. 40 veckor har du gått och strålat så där som bara en gravid kvinna kan göra. Längtat, väntat, förberett och sett fram emot att få följa ditt barn på sin resa genom livet. I ett andetag så blev det inte så. Livet ville annorlunda.

Jag kan inte sätta mig in i hur du just nu har det, ett dygn efter det tragiska som hänt. Ditt barn fick inte leva mer än ett par timmar. Timmar som jag tror var fina i allt det kaotiska som var. Det lilla hjärtat orkade inte slå mer… Känner bara… nedstämdhet och sorg…

Vila i frid du lilla ängel

Morgon…MrAAA

Publicerat: 24 januari, 2011 i Uncategorized

Det doftar här. Doften av kaffe sprider sig i rummet och bara det får min kropp att reagera och vakna till liv. Konstigt egentligen att det räcker med bara en doft för att man ska reagera, i alla fall är det så för mig. Det har hänt att jag vaknat och inget kaffe funnits, jag har glömt att handla det. Då får jag panik. Jag måste ha kaffe på morgonen annars kan hela dan bli förstörd. Att ett par bönor kan få en att känna så, konstigt.

Nu ska jag hälla upp det, kaffet. I en stor kopp, dricka det, se på nyhetsmorgon och möta den här dagen. En dag till på min promenad genom livet kommer genomgås. En dag som jag tror kommer bli bra.

Jag hade ju kaffe hemma…

 

/MrAAA

 

Farväl…MrAAA

Publicerat: 21 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 30/30…Ett sista ögonblick.

Farväl.

Varför fick vi inte säga det till varandra? Du försvann bara, från livet. Jag kan fortfarande höra dig. Ditt skratt, ditt sätt att svara i telefon, dina svar på mina frågor om varför. Jag kan höra dig, överallt. I ett ögonblick så var du borta. Det sista för dig, och det första för mig, utan dig.

Vi hade många ögonblick. Ögonblick som blivit minnen som tillför mig massor, men som samtidigt gör ont. Minnen som jag velat dela med dig genom livet, skrattandes, och med fortsättningen -”kommer du ihåg den där gången då…?”…

Det blir inte så. Aldrig kommer det bli så, och det gör ont. Vi hade så mycket mer att ge varandra. Vi skulle ju ge varandra fler minnen. Det blir inte så…

För på ett ögonblick var du borta.

Ditt sista…

/MrAAA

Ambitioner…MrAAA

Publicerat: 21 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 29/30…Mina ambitioner.

Ambitioner har väl alla som vill att dagen man just nu befinner sig i ska fortsätta? För har man inga ambitioner så har man väl gett upp, eller? Det känner jag i alla fall.

Så min ambition är att leva livet och uppskatta den. Jag skall leva livet fullt ut och uppskatta den förmån som jag fått givet till mig. Nämligen möjligheten att leva och och få upptäcka en ny dag varje morgon när jag vaknar.

Så.

Detta är mina ambitioner,  att uppskatta och ta tillvara på det jag fått.

Livet.

 

/MrAAA

Det är töväder ute. Den vita snön som lyst upp i mörkret har på några dagar blivit grå, blank och vill försvinna. Sju värmeljus och tre blockljus är det enda som lyser upp rummet som soffan står i. Soffan som jag sitter. Ok, tv:n står på men utan ljud, så den hjälper även till att lysa upp, om än lite.

Jag hör andetag. Andetag från en kille som är 1.29 meter lång. Han ville somna i sin fåtölj. En fåtölj med fotpall, en fotpall som var min ett tag tills han kom på att det skulle vara hans. Har inte burit in han än, till hans säng. Han får ligga kvar… Hans andetag gör mig lugn.

Andetagen blir ibland lite ojämna, och han suckar till. Låter precis som när man trivs bra, en suck av välbehag. Jag tror han har det så också, bra. Vet inte hur många timmar jag har tillbringat med att se på honom när han somnat. Skulle jag kunna måla så skulle han inte behöva sitta modell, för jag ser honom precis som på ett foto, även när han inte är här, med mig… Han börjar bli stor nu. Jag kommer ihåg många timmar när han sov på min arm, och det kändes inte ens. Pappa var inte pappa, utan nåt otydligt som jag tolkade som pappa. I vilket fall som helst så värmde de mig, orden som var otydliga. Lika mycket som hans ord värmer mig nu…

Tiden går fort, men hans andetag är samma.

Andetagen som får mig lugn.

/MrAAA

Saknad…MrAAA

Publicerat: 13 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 28/30… Det här saknar jag.

Saknad.

Ett ord som jag förknippar med något fint. För det är så, i alla fall för mig, att det man saknar är just något fint, och något som gör/gjort en gott.

Jag saknar närheten till mina föräldrar och syskon. Att bara kunna sticka över och umgås, äta en lunch, och sedan åka hem. Många mil ifrån varandra gör det svårt att uppfylla det. Det är en saknad, för mig.

Jag saknar min son när han inte är här. En saknad som är stor och jobbig även om jag vet att det bara är för några dagar. Han lyser upp vårt hem när han är här. Med alla sina frågor och funderingar, hans tjurighet, hans livfullhet, hans skratt, hans förmåga att reta mig till vansinne för att han inte tycker om någon slags mat, hans existens, hela han…  Det fina som är hela han.

Ibland kan jag sakna en kärlek. En person att vakna upp bredvid och känna andetagen ifrån henne i nacken, snusandes. Att få ett nyp i rumpan när jag står och diskar och ett pilemariskt leende som svar när jag tittar till på henne, skrattandes. Att få dela mina tankar och funderingar över världens stora och små problem över ett glas vin uppkurandes i soffan under varsitt täcke. Att få vara ett fast man är två…

Det kan jag sakna…

/MrAAA

Hemma…MrAAA

Publicerat: 9 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 27/30…En favoritplats.

Hemma. Jag älskar att vara hemma, och då även själv. En del av mina vänner säger att de inte klarar av att vara hemma långa stunder, själva. Men jag bara älskar det. Tystnaden, och privilegiet att göra precis vad jag vill.

Jag tänder ofta massor med ljus, och släcker ner alla lampor. Låter stearinet lysa upp lägenheten och suger åt mig lugnet som jag känner att ljusen ger mig. Tv:n står ofta på, och lika ofta står den där med ljudet avslaget. Den känns som en vän ibland, en tyst vän som bara finns där, som en trygghet.

Jag strosar runt i mitt hem. Iförd trasiga mysbyxor, för stor tröja och raggsockor och bara känner, tillfredställelse. Bullar upp soffan med dunkuddar, i massor. Tar en bok från bokhyllan och låter ett par timmar försvinna tillsammans med fiktiva figurer skapade av en människa någonstans i världen. Och känner, lugn.

Jag älskar mitt hem, och att vara där…

 

/MrAAA

Rädd…MrAAA

Publicerat: 8 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 26/30… Det här gör mig rädd.

Mig själv.

Jag kan bli rädd för mig själv ibland. När jag hamnar i situationer som jag vet att jag inte ska befinna mig i, och inte går därifrån. Situationer som jag vet kan göra så att min framtid inte kommer bli som jag vill att den ska bli. Jag har mina demoner som jag slåss emot, varje dag, varje sekund. Demoner som får mig att må så fruktansvärt bra, men som kan döda mig, mitt liv. Jag har slagits mot dessa demoner i sju år nu och det är verkligen en kamp. Även om jag vet att jag aldrig skulle ta emot dessa demoner som en vän igen så kan jag bli rädd för mig själv, att jag låter mig, komma nära dem och se dess effekt, på vänner.

Kanske är det så att min rädsla gör mig stark?

Jag vet inte.

Det jag dock vet, är att det som gör att jag står emot mina demoner är en kille på 1.29 meter. Han som är det där ljuset som mitt liv brinner för. Men han kan inte själv vara den som gör att du står emot dina demoner kanske någon säger, och visst är det så. Jag arbetar varje dag med mig själv och mot mina demoner. Men jag skulle ljuga er alla i ansiktet om jag inte skulle säga att det är för han jag lever. För jag vill vara med han. Promenera med honom genom det som kallas livet. Se honom växa upp och se mig bli gammal. Jag vill leva livet, sen får jag göra mig själv rädd då och då, och mina demoner kommer alltid finnas kvar. Kanske rädslan är en påminnelse? Jag vet inte.

Jag vill bara leva, och då får det nog bli så att jag blir rädd ibland.

Det är det värt.

/MrAAA

 

Min första…MrAAA

Publicerat: 7 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 25/30… En första.

Det var på Domus i den stad jag då bodde i. Året var 1986 och jag var precis i början på mina tonår. Jag kommer ihåg att jag tittade på dig massor med gånger, till och med rörde vid dig, och längtade. Jag ville bara öppna dig för att se och höra vad du kunde ge mig. För jag visste att det skulle du, ge mig något, något som skulle bli minnen. Än idag tittar jag på dig och öppnar dig för att njuta av ditt sällskap. Du är lite knastrig, men det gör inget. För det är precis så du skall vara. Äkta.

Tack för alla minnen och timmar vi spenderat tillsammans. Även om det på senare år inte blivit lika ofta som förr. Men du skall veta att jag aldrig kommer glömma dig, för du var den första för mig, och det är något stort. Du var min första lp-skiva och du kommer för alltid finnas kvar i mitt hjärta…

 

 

bild-766758.jpg

Gary Moore Live från 1985 var min första skiva. Kommer du ihåg din?

/MrAAA

Tårar…MrAAA

Publicerat: 6 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 24/30… Det här får mig att gråta.

Mycket får mig att gråta, och jag gör det gärna. Eller gärna är väl kanske fel ord, men jag känner att tårar är förlösande och ett sätt att få ut, känslor.

Något jag inte klarar av är att hålla tal till människor som står mig nära. När mycket av det jag vill säga är starka känslor. Då, kan jag inte hålla mig och tårar kommer. Sen har jag inga problem att stå och tala inför en massa människor i andra lägen, men det är just när det kommer till tal inför nära och kära som det inte går.

Tårar kommer även när jag ser lycka hos andra. Nu menar jag inte att jag börjar gråta så fort nån skrattar ute på stan och ser lycklig ut. Nä…hmmm… Kalla mig patetisk nu om ni vill men jag får tårar i ögonen av till exempel det där programmet ”Extreme Home Makeover”, och detta även då jag inte klarar av den där gaphalsen som leder programmet. Men just i det ögonblick som familjen får sina drömmar uppfyllda så känns det hos mig. Kanske inte varje gång, men det händer titt som tätt.

Alltså, skulle jag sitta här och skriva ner alla tänkliga scenarier då jag skulle kunna tänka mig att falla i gråt så tror jag att inlägget skulle bli ganska långt. Istället skulle jag vilja sammanfatta det som så att jag är en känslomänniska och har inga problem med att gråta och visa känslor. Om tårarna kommer så gör de det, och då får de komma.

De är ganska befriande tycker jag.

Tårarna.

/MrAAA

Leenden…MrAAA

Publicerat: 5 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 23/30…Det här får mig att le.

Lådan som är tjugofem år gammal, med minnen från tonårskärlekar. Som är full med kort, små brev och bekräftelser på evig kärlek. Det blev inte så, men minnena är stora, och de får mig att le.

Det där lilla hålet i väggen som uppstod då du och jag lekte pirater och ena svärdet svingades så häftigt att väggen inte höll. Även om du då inte var mer än en meter gammal, så var kraften stor och viljan att besegra den stora piraten stark. Så stark att inte väggen höll. Det får mig att le. Minnet…

Varje kväll så avslutar vi dagen med samma ord, i samma följd, jag och min son. Jag älskar dig på flera språk, och ett avslutande med att vi ses imorgon. Dessa ord som upprepas varje kväll får mig att le, även då de inte sägs, och du inte är här… De lyfter mig, varje dag.

Att få vara en del av livet, denna promenad som kan vara väldigt jobbig och kännas fruktansvärd ibland. Men även vara så underbart upplyftande och givande så att ord inte finns att beskriva den. Livet får mig att le.

Ett leende från en total främling kan lyfta en dag. En främling som ser just mig, då i det ögonblicket är stort och det får mig att le.

Jag älskar att le…

Det lyfter mig.

/MrAAA

Upprör…MrAAA

Publicerat: 3 januari, 2011 i Uncategorized

Dag 22/30… Det här upprör mig.

 

Demoner…MrAAA

Publicerat: 29 december, 2010 i Uncategorized

På kvällen kommer tankar. Tankar som man kanske inte vill släppa fram i dagsljus. Dessa tankar är kanske inte farligare än andra tankar, men ändå, så känns de så…. farliga, annorlunda, besvärande

Har jobbat precis. Kommit hem, hällt upp en öl som antagligen inte kommer bli urdrucken. Så imorgon när jag vaknar står den där, avslagen, och väntar på att bli uthälld, bortkastad, bortglömd. Precis som man själv kan känna sig….ibland.

Det har hänt saker i mitt liv. Saker som gjort att jag inte känt för att skriva, här. Saker och situationer som jag själv varit med och konstruerat. Saker som gjort mitt liv till den där farliga berg o dalbanan som jag inte vill åka i.

Jag har nu klivit av den, berg o dalbanan, igen, och lever för det som verkligen betyder något. Min son, mig själv och framtiden. Mina tankar och funderingar kommer jag fortsätta att visa upp i ord här, på bloggen. Bloggen som jag vet ger mig mer än vad jag vill erkänna. Ett stöd, för mig. Ett sätt att få ut mina demoner, de som uppsöker mig ibland.

De demonerna ska jag jaga bort, långt bort. Så långt bort så att de inte når mig, men ändå så pass nära så jag inte glömmer dem. För det vill jag inte, glömma dem, för de är mitt liv. Ett liv som jag älskar, och då vill jag inte glömma det som förgör mig. För det är det jag inte vill ta i igen, det onda.

Mina demoner…

/MrAAA

 

Ett ögonblick som inte varit…MrAAA

Publicerat: 13 december, 2010 i Uncategorized

Dag 21/30… Ett annat ögonblick, ett ögonblick som inte varit.

Solen värmer mig och stolen jag sitter i knarrar farligt, men jag känner mig säker då stolen har funnits i sjuttio år. Ingen ålder för en stol som kan gunga…Det är en tankestol, en stol som fått ta emot många tankar och funderingar genom åren, tänk om den kunde tala. Vilka berättelser man skulle kunna få höra då.

Jag sluter ögonen…

Emot mig kommer tre siluetter gående, två stora och en liten. Den lilla ropar något. Först hör jag inte vad den säger, den lilla. Anstränger mitt öra till det yttersta, då det behövs för örat är lika gammalt som stolen, det knarrar….

Faffa…..FAAFFFFFAAA!!!!

Den lilla ropar igen, och jag hör, det härliga namnet, mitt namn. Den lilla börjar springa, snubblandes mot mig där jag sitter och kisar med ögonen, för solen skiner.

Den lilla klättrar förväntansfull och fylld av kärlek upp i mitt knä….FAFFA!!… Ja e här nu!!…Faffa…

I nästa sekund är jag omsluten av mitt eget blod där jag sitter i stolen som knarrar, och på bråkdelen av en sekund ser jag hela mitt liv fladdra förbi som en snabbspolad videofilm.

Mitt hjärta fylls av ödmjukhet inför livet och alla gåvor den ger, och även de gåvor som inte har varit lätta, har ändå varit gåvor som livet gett, erfarenheter…

Skratt och tårar av kärlek, snurrar runt stolen som knarrar. Och där sitter jag, mitt i alltihop, med rynkor på kinderna som blir större av mitt leende. En gammal man med ett liv bakom sig, som varit ett liv, med allt vad det har inneburit av sorger och glädje…

Och med en inre ro sitter jag kvar i stolen som knarrar, gungar, ler, torkar bort en tår ifrån ögat, och är stolt……

Jag har fått vara med om livet…. 

/MrAAA 

December…MrAAA

Publicerat: 13 december, 2010 i Uncategorized

Dag 20/30… Den här månaden.

Ljus. Det är det första jag kommer att tänka på när jag hör, december. Värmeljus, blockljus, doftljus, etc. Mörkret som sprider ut sig utanför skjuter jag bort genom att tända ljus inne. I mitt vardagsrum har jag massor av ljus som jag tänder så fort jag är hemma. Jag tror att ljus är lugnande för oss, iaf är de det för mig. De sprider harmoni.

Väntan, är det andra som jag kommer att tänka på när december nämns. Väntan på julafton med Kalle Anka klockan tre och samvaro med de personer som står mig närmast, min familj. 

December är också då det vänder. En dag i december är den mörkaste på året och efter den så går det bara framåt mot det som jag gillar mest. Ljuset börjar äta upp mörkret igen och vi går mot sommar.

December är då det tar slut, året som är nu. Ett år som för mig verkligen varit en berg o dalbana. En berg o dalbana som inte alla gånger varit så där härligt kittlande som en berg o dalbana kan vara. Detta årets resa vill jag inte vara med om igen. Jag ser fram emot att 2010 tar slut och att 2011 tar vid. Ett år som ska bli ett härligt år, en kittlande och underbar resa på min promenad genom livet.

Ser fram emot det…

/MrAAA

Ångra?…MrAAA

Publicerat: 11 december, 2010 i Uncategorized

Dag 19/30…. Detta ångrar jag!

Inget.

Det jag gjort är gjort. Finns ingen anledning att ångra det. Det enda som är väsenligt och viktigt, iaf för mig är att det skit som jag gjort inte ska göras igen.

/MrAAA

Födelsedagsproblematik…MrAAA

Publicerat: 11 december, 2010 i Uncategorized

Dag 18/30…Min favoritfödelsedag

Favoritfödelsedag?

Eeehh… Hur ska man kunna plocka ut en sådan? Den bästa födelsedagen är väl den man inte fått uppleva än, eller? Man kanske får se det som så att varje födelsedag man får vara med om är den bästa. Så då måste ju den senaste i raden vara just det, den bästa, hittills.. :).

Vore kanon i så fall, för då kommer födelsedagarna som kommer bara bli bättre och bättre. Det om något är ju att se fram emot.

Vi kör på det!

/MrAAA

Valet…MrAAA

Publicerat: 10 december, 2010 i Uncategorized

Dag 17/30…Ett favoritminne

26 år sedan. Mamma satt i en fåtölj och pappa stod bredvid. Vår familj var splittrad sedan ett år. Ett år tidigare hade de hade sagt till oss barn att de behövde vara ifrån varandra för att kärleken inte fanns. 

Nu såg de på oss och berättade att de nu visste och förstod. De förstod att det inte skulle gå att vara ifrån varandra, för kärleken dem emellan var större än alla problem i världen… De berättade att vår familj skulle vara hel igen. De hade bestämt sig, igen, för att det var dem som var menade att promenera genom livet tillsammans. Jag minns den dagen med ett leende. Jag och mina syskon skulle få vara i samma hus igen, hela tiden och inte bara ibland…

Jag är så stolt över mina föräldrar som valde det bästa igen. Att vi skulle få vara en familj…

/MrAAA

 

Kyssen…MrAAA

Publicerat: 8 december, 2010 i Uncategorized

Dag 16/30… Vår första kyss…

Det var en torsdag, dagen hade sakta glidit över till kväll. Det var en ljummen försommarkväll, en av det årets första riktigt sköna kvällar. Du och jag, ett glas vin, skratt och känslor.

Vi tog en promenad längs med skeppsbron, pratandes, flörtandes, luften darrade, någonting skulle hända. Du stannade plötsligt, tittade ut över vattnet och båtarna. Vad vackert det är här sa du, ja, du var vacker, det vackraste jag sett…

Du vände dig mot mig och dina mörkblå ögon genomborrade mig. Hjärtat slog snabbare, häftigare, förväntansfullt. Din ena hand tog min och utan ett ord la du din andra hand runt min nacke och drog mig till dig. Vi stannade upp, millimetrar från varandra, jag kände din andedräkt. Våra läppar vidrörde varandra, försiktigt, trevande…vi smakade, kände, utforskade, två blev en..

Våra ögon möttes, allt runt omkring oss fanns inte längre, det var du och jag……

Vår första kyss…

Minnen…

 /MrAAA

Drömliv…MrAAA

Publicerat: 8 december, 2010 i Uncategorized

Dag 15/30…Mina drömmar…

Jag brukar säga att jag lever mitt i min dröm, nämligen livet. Detta konstiga, underbara, hemska, tråkiga eller roliga som man är i, hela tiden. Jag försöker se det bra eller dåliga som sker runt omkring mig, vad det än må vara, som en möjlighet. En gåva att få ha varit med om just det.

Kan man kalla en dröm för en önskan? Kanske kan man det kan jag tycka, i vilket fall som helst så önskar jag mig att min son får möjligheten att växa upp med en bra syn på det här som kallas livet. Och att han verkligen tar till sig den, möjligheten, att leva livet fullt ut. Jag vill hjälpa han med det så gott jag kan, så pappa jag är.

Nu ska jag drömma vidare, alltså leva mitt liv med allt vad det kommer innebära. Min dag idag ska bli en bra dag. Det önskar jag mig i min lilla drömvärld…

/MrAAA

Dagens outfit…MrAAA

Publicerat: 7 december, 2010 i Uncategorized

Dag 14/30

 

Diverse kläder.

Varannan måndag…MrAAA

Publicerat: 6 december, 2010 i Uncategorized

13/30…Min vecka

Varannan måndag börjar saknaden. Saknaden efter en kille som lyfter mina dagar. I snart sju års tid så har denna känsla infunnit sig, varannan måndag. Jag trodde att det skulle gå över, men det gör det inte. Det känns dock lite lättare då jag vet att där han befinnner sig, finns det en mamma som älskar honom lika mycket som jag gör. Jag är så glad över att det är just hon som är den mamman.

Veckan som kommer är veckan som jag kallar saknad. Har nu precis sagt hej då och stått vid fönstret och tittat på när han pulsat genom snö till skolan. Vi vinkade minst tio gånger till varandra, precis som vi gör varje morgon, ända tills han försvinner bort runt hörnet till lek, lära och skoj…

Jag ler och vet att han har det bra, det betyder allt.

Nu väntar en vecka med arbete, läkarbesök och tid att umgås med vänner, samt med en förhoppning om att veckan går fort. Vissa vänner har sagt till mig att det är väl skönt att få tid för sig själv och att vara med vänner. Visst det kan jag inte sticka under stol med att det kan vara. Men felet en del av dem har sagt till mig är att jag är pappa ena veckan och sen pappaledig den andra. Det är så fel det kan vara, för är det något jag är så är det att vara pappa jämt, varje dag, varje vecka, hela tiden…och jag är så stolt över det…

 

/MrAAA

Andetag…MrAAA

Publicerat: 5 december, 2010 i Uncategorized

Att bära med mig…MrAAA

Publicerat: 5 december, 2010 i Uncategorized

Dag 12/30.

… en handväska gör jag inte. Har inte ens haft en tanke på att köpa en. Däremot så finns det en ryggsäck som används flitigt. Så flitigt så att jag nog nästan alltid syns med den. Och vad för intressant kan det då finnas i den som ni skulle kunna vara intresserad av?… Inte ett smack antagligen, men vi kör. Tömde den precis och just nu finns det:

  • 4 st whiteboardpennor.
  • 3 st bläckpennor.
  • 2 st kollegieblock. Ett i A4 o ett i A5.
  • 1 st trekrok.
  • 2 st kallelser till olika läkare.
  • 1 st pocketbok, ”Hotell New Hampshire” av John Irving
  • 1 st kondom.
  • 1 st vinöppnare/flasköppnare.
  • Lite toalettpapper

Det var det.

En kanondag önskar jag er alla.

/MrAAA

 

 

Ni är två…MrAAA

Publicerat: 4 december, 2010 i Uncategorized

Dag 11/30…Mina syskon

 

… och vi ses alldeles för sällan, men i mina tankar finns ni, varje dag. Varje dag så säger jag även till mig själv att bättring måste ske. Jag vill inte bara vara med er i tanken. Jag vill sitta ner med er, runt ett köksbord och prata bort natten över en Bag-In-Box. Skratta, gråta och bara känna det jag vet finns mellan oss, kärlek.

Jag är så stolt över er, så storebror jag är. Det ni gjort och gör i livet är mycket. Men vad ni än hittar på så ska ni veta, att jag står bakom er hejandes, gråtandes, skrattandes eller tröstandes. Jag finns där, för er.

Men framförallt så vet jag att ni finns där för mig på min promenad genom livet. Den har varit brokig, min promenad. Men inte en enda gång har jag hört er förminska mig och det jag gjort. Ni har sett mig, och det är jag så glad över.

21 dagar kvar, då ses vi…

Längtar.

MrAAA

Du och jag…MrAAA

Publicerat: 3 december, 2010 i Uncategorized

2004.

Vi såg på varandra. Tårar rann och vi ville inte släppa, taget. Men vi var tvungna, för att leva. Vi kysstes en sista gång. Varmt, innerligt, precis som det en gång var, den där första gången. Vi älskade varandra. Sedan gick du. Ut. Genom dörren.

Bara tystnaden var kvar, och jag.

2010.

Två veckor sedan. Du kommer springande in i rummet. Rödsprängda, rädda ögon möter mina. Dina andetag var tunga och din röst var sprucken. Du var rädd. Jag var rädd. Våra kroppar höll om varandra. Du ville överföra liv till den del av min kropp som ropade efter hjälp och bara vetskapen om att vi finns för varandra gjorde resan lättare.. Jag lyftes åter igen upp av dig.

Resan som vi gjort är inte unik. Den sortens resa görs varje dag av älskande som bestämmer sig för att inte vara två. Men jag är så glad att du finns i mitt liv, ändå. Även om det inte är vi som ska gå hand i hand genom livet, som älskande. Du har nu mött en person som förgyller dina dagar En person som lyfter dig upp och älskar dig, innerligt och jag är så glad för din skull. För är det något som du är värd så är det att vara lycklig. Jag ler då jag ser dig lycklig, och då blir jag lycklig.

Det kommer alltid vara vi, även om han finns, nu, sa du. Jag vet. Vi har båda två reserverat en plats i våra hjärtan för varandra. En plats som ingen annan kan ta, och det är jag så glad över. För jag vill att du ska finnas där, vad än som händer i våra liv.

Tillsammans skapade vi ett underverk, en person som betyder mer än livet självt. Vår son. Och han skapade vi genom visad kärlek, till varandra.

Den kärleken kommer alltid finnas kvar.

Det vi har, är du och jag…

All lycka till dig i framtiden, du bästa mamman till vår son…

/MrAAA

Dag 10/30… Detta kommer jag vara iförd imorgon fredag..

Jag kommer först vakna (förhoppningsvis) och då kommer jag vara iförd inget!

Sen kommer jag sätta på mig mysbyxor, raggsockor och en alldeles för stor tröja. Följt av att jag tar på mig ytterkläder och går till ett hus som har ett stort rött kors målat på sig.. Oftast.

Där får jag ta av mig lite kläder för att de ska kunna sticka hål på mig. Sen får jag ta av mig ännu mer kläder för att de ska kunna sätta plattor på mig så att de ska kunna se en bra (förhoppningsvis) kurva på en tv.

Efter det tar jag på mig alla kläder och går hem. Fortsätter sedan dagen iförd stycke tvås första mening, och kommer avsluta den helt spritt språngandes naken under ett duntäcke med huvudet på två av de sju kuddar jag har i sängen.

Så blir det!

 

MrAAA

Jag tror…MrAAA

Publicerat: 2 december, 2010 i Uncategorized

Dag 9/30

Jag tror på mig själv. För om jag börjar tvivla på mig själv så kan jag inte tro på någon annan, och det är nog bland det viktigaste som finns, för att mitt liv ska kunna gå framåt. Jag klarar inte av att leva utan alla er andra, ni som finns runt omkring mig. Ni är de personer som lyfter mig och mina dagar. Jag tror på er, mina medmänniskor.

Jag tror på kärleken, den där stora. Den finns där, hela tiden. Någonstans. Jag ska bara hitta den. Nu menar jag inte kärleken till den där lilla killen på 1.29 m, och som är min son. För han är det största som hänt mig, och den kärleken går inte att beskriva. Jag menar en annan kärlek och jag tror ni vet vilken.

Jag tror på framtiden. En framtid som jag inte vet ett dugg om, men jag tror på den och jag vill ha den. Den gör mig nyfiken, framtiden. Jag vill veta vad som händer med min framtid, och det enda sätt jag kan ta reda på vad som händer i den är om jag tror på den, och tar emot den med öppna armar och ett öppet sinne.

Jag tror på livet och fasen vad jag ska leva det, fullt ut. Det inte bara tror jag, det vet jag, med säkerhet…

 

/MrAAA

 

Ett ögonblick…MrAAA

Publicerat: 1 december, 2010 i Uncategorized

Dag 8/30 

Ett ögonblick…..

Sitter på kanten, benen hänger utanför.

Trettiotvå meter ner rinner vattnet sakta fram under Tranebergsbron. Klockan är runt sex på morgonen, och några bilar åker förbi. En tutar till, jag vänder mig om och ser baken på en bil försvinna bort…

Det skulle vara så lätt nu.

Aldrig mer behöva lova det jag inte kan hålla.

Aldrig mer behöva se ledsna ögon som bara vill vara glada när de ser på mig.

Aldrig mer behöva vakna upp efter en sömn som inte varit.

Aldrig mer behöva spela ett spel…

Det är ljummet ute. Det är en perfekt morgon.

Mitt liv spelas upp framför mig under bråkdelen av en sekund. Jag ser en pojke med ett fiskespö i ena handen, och hans ögon utstrålar längtan. En längtan över att få utforska det okända vattnet, och vinna över dess inneboende. Pojkens pappa tittar på honom med ögon som lyser av stolthet. En stolthet som bara en pappas ögon kan visa…

Jag börjar gråta…

Vad är det jag håller på med?

Varför sitter jag här?

Vart har mitt liv tagit vägen?

Livet som jag älskar att leva så mycket ska inte vara så här, det ska vara som den där pojkens. En längtan över att få veta, och utforska det jag inte sett än…

Att leva…

Jag sätter ner mina fötter på Tranebergsbrons fasta betong, och styr mina steg mot Kungsholmen, där en buss ska ta mig hem. Hem till ögon som kommer vara ledsna, men som jag vill göra glada igen…

Jag har bestämt mig…

Jag vill leva

”Juli 2002”

MrAAA

Ibland blir det bara så rätt…MrAAA

Publicerat: 30 november, 2010 i Uncategorized

🙂

Skärmklippfgh.JPG

Vänskap…MrAAA

Publicerat: 30 november, 2010 i Uncategorized

Dag 7/30… En bästa vän…

Min bästa vän och jag hörs inte varje dag. Inte ens varje vecka. Ibland kan det gå en månad. Men det spelar ingen roll för då vi hörs av så känns det som att det bara var minuter sen vi talades vid senast.

Han har funnits i mitt liv sedan det året då mina år avslutades med bokstäverna -ton. Vi har gjort det mesta tillsammans. Vi utforskade tonårens nyfikenhet och konstigheter tillsammans, och sörjde tillsammans kärlekar som gick ikras. Vi blev vuxna tillsammans och såg varandra flytta mil bort. Till olika städer och med olika karriärer. Men vi var fortfarande vi, och vi hördes av och delade med oss av våra liv och våra tankar.

Idag bor vi fortfarande många mil ifrån varandra men det känns som vi bor grannar. Han har sitt och jag har mitt men det är fortfarande vi, vi mot världen. Vi vet att vi när som helst har den andres stöd i vad det än må vara, litet som stort, lyckligt som sorgligt. Han är min bästa vän. Då, nu och för alltid.

När man har en bästa vän så spelar avstånd eller tystnad ingen roll. Avstånd krymper ihop till ingenting och tystnader blir till skratt och liv.

Jag är lyckligt lottad…

/MrAAA

Varje dag är min dag…MrAAA

Publicerat: 29 november, 2010 i Uncategorized

Dag 6/30… Min dag.

Varje dag är min dag, men även din, du, som läser detta precis i denna sekund. Den här dagen som aldrig kommer komma igen är vår. Har din dag idag varit bra? Det har min. Inte speciellt händelserik, men solen har skinit från en klarblå himmel och jag har nya raggsockor. Raggsockor är för övrigt ett underskattat plagg, om det nu är någon som tyckt det, jag skriver det i alla fall, det låter väl bra… Kanske?

Lillprinsen, som inte är så liten längre, så 8 år han är. Sitter i sitt rum och spotyfyar.. Nya favortiterna är Lili & Susie. Oh Mama går på repeat och jag förbannar mig själv varje dag att jag inte köpt ett par hörlurar till han. Hur fasen har han hittat dem? Lili & Susie alltså. Ångest! Hoppas det går över snart bara. Låten är från 1987 och jag får ju flashbacks till när jag var femton o var kär i Karin. Karin ja… Minnen… 🙂 Hon är för övrigt gift o har tre barn nu, om det skulle vara så att det är nån som är intresserad.

Det luktar fläskpannkaka här. Inte så konstigt kanske då det står en sådan i ugnen, den är klar klockan 17.40, då ska den ätas. Med sylt, och glass. Alltså den ska inte ätas med sylten och glassen, glassen och sylten ska vi ha till. Vi äter den med kniv och gaffel, förstås. Varför säger man kniv o gaffel? O inte gaffel och kniv? Eller det kanske några gör? Inte jag i alla fall.

Imorgon, som är lika mycket din som min dag, står en hel del på spel. Ett möte som kan förändra min framtid kommer att göras. Tar kvällen idag till att vara lite nervös över det, så slipper jag vara det imorgon.

Så. Detta var/är min dag, som är lika mycket din dag.

Ha en bra dag nu, ni.

/MrAAA

Kärlek…MrAAA

Publicerat: 28 november, 2010 i Uncategorized

Dag 5/30…

Detta som ni kommer få läsa här har jag haft med på min förra blogg. Men jag väljer att lägga ut det nu med, då jag känner att det här är kärlek för mig…

                                                                                                                                           

Från mig till dig…min son, mitt liv, mitt ljus.

Du började ditt liv med att skrämma din mamma och pappa riktigt ordentligt, Ditt hjärta ville inte riktigt vara som ett vanligt hjärta, därinne i mammas mage. Det blev akut med massa läkare som slet och drog i din mamma, pappa blev rädd. Så rädd har aldrig pappa varit. Jo…..pappa kan bli rädd min son, då grät pappa och skrek att vad är det som händer, men ingen ville inte riktigt svara.

Pappa fick inte heller följa med dig och mamma in i det där vita kala rummet med massa människor med vita rockar i, även om pappa försökte, de höll fast mig jättehårt, och pappa blev jättearg för pappa ville vara där du och mamma var.

 Pappa var jätterädd….

Bara några minuter senare kom det ut en tjej med vita kläder från det där rummet med ett litet knyte i sina armar, detta knyte var du min son, ett litet knyte på 3125g. Och det var inget fel på ditt hjärta, du ville nog bara komma ut lite tidigare för att du visste att pappa längtade så mycket, eller hur?

Från den dagen finns det en person som betyder allt för mig, o det är du min son.

Dagar o veckor går och du växer och växer, o helt plötsligt en dag när pappa kom hem från jobbet så kom det en kille gåendes mot mig, hm, nu ska pappa vara ärlig och säga att det gick lite haltande i början, men om du visste hur stolt pappa blev över dig.

Plötsligt en dag kom dina första ord, och från den dagen finns det inget som kan få stopp på ditt prat. Och även om pappa kanske ser lite trött ut ibland när du har pratat oavbrutet i timmar, så finns det inget härligare än att höra din röst. På morgonen när du kommer in till pappas säng och med hög stämma säger,

 – ÄR DU VAKEN!!!!!

Även då finns det inget härligare än att höra din röst (fast pappa önskar kanske att du inte behövde ta i så mycket).

Du är en äventyrare som tar med pappa på spännande resor varje dag, ena dagen är vi på tågresa i ditt rum, till att nästa dag ha byggt in hela köket till ett slott där jag får vara riddare och du kung, och tillsammans strider vi mot det onda och går alltid segrande ur striden.

Din energi och nyfikenhet är helt otrolig, du vill veta allt, och frågar pappa om allt. Pappa kanske inte har svaren på alla dina frågor, men då letar du vidare i ditt inre för att lista ut ett svar. Pappa tror att du är en tänkare av stora mått, har pappa fel?

Du kan få folk i din närhet att bli glada bara genom din blotta närvaro, alla vill vara där du är. Du har massa kompisar som vill vara där du är, för att de vet, att där du är, där har man kul.

Pappa kan inte beskriva i ord riktigt hur mycket du betyder för pappa.

Du har räddat pappas liv, visste du det?

Pappa mådde inte så bra tidigare i sitt liv, pappa hade ett problem som många vuxna har. Pappa gjorde saker med sin kropp som inte var bra för den, pappa mådde inte alls bra. Med din blotta existens har du fått pappa att inse meningen med livet, du hjälper pappa genom svåra stunder. Du har ju sett att pappa kan vara ledsen och nere ibland, men du behöver inte vara orolig, jag kommer alltid vara här för dig ändå. De dagar som du inte är vid pappas sida kan vara lite jobbiga tycker pappa, men då är du ju med mamma. Och pappa vet att när du har möjligheten att få vara med världens bästa mamma så mår du ju jättebra också. Och då mår pappa bättre också.

Min son, Pappa är så stolt över dig, du värmer mitt hjärta med din närvaro och existens. Det finns ingenting i livet som pappa älskar mer än dig.

Pappa vill göra den här resan som kallas livet tillsammans med dig.

Tillsammans klarar vi allt.

Jag älskar dig….

Pappa…

Dag 4/30…Lägger ut detta inlägg redan nu, då jag inte kommer vara hemma så mycket senare idag. Ursäktar bildkvaliten… :)… Alla utom en bild är då tagen av mästerfotografen MrAAA… 🙂

 

En stadig frukost som ni kan se. De som kan sina mediciner kanske kan lista ut varför jag äter just dessa…

IMG_0033.JPG

Lunch: Tortellini med fläskfilé…

IMG_0035.JPG

Klockan 17.00 idag blir det detta. En bra bas inför kvällens övningar…

big-mac-extra-value-meal.jpg

Och då till kvällen kommer detta inmundigas tillsammans med goda vänner… 

IMG_0038.JPG

Ha en bra dag nu alla…

/MrAAA