Dag 23/30…Det här får mig att le.
Lådan som är tjugofem år gammal, med minnen från tonårskärlekar. Som är full med kort, små brev och bekräftelser på evig kärlek. Det blev inte så, men minnena är stora, och de får mig att le.
Det där lilla hålet i väggen som uppstod då du och jag lekte pirater och ena svärdet svingades så häftigt att väggen inte höll. Även om du då inte var mer än en meter gammal, så var kraften stor och viljan att besegra den stora piraten stark. Så stark att inte väggen höll. Det får mig att le. Minnet…
Varje kväll så avslutar vi dagen med samma ord, i samma följd, jag och min son. Jag älskar dig på flera språk, och ett avslutande med att vi ses imorgon. Dessa ord som upprepas varje kväll får mig att le, även då de inte sägs, och du inte är här… De lyfter mig, varje dag.
Att få vara en del av livet, denna promenad som kan vara väldigt jobbig och kännas fruktansvärd ibland. Men även vara så underbart upplyftande och givande så att ord inte finns att beskriva den. Livet får mig att le.
Ett leende från en total främling kan lyfta en dag. En främling som ser just mig, då i det ögonblicket är stort och det får mig att le.
Jag älskar att le…
Det lyfter mig.
/MrAAA
På promenad genom livet 
du fick mig att le med dina ord idag :o)jag älskar också att le… det ger mig styrka… jag mår bättre av det…. och det är vackert med leende människor… så vackert! :o)kram
Vad härligt!!… Det gör mig glad att jag fick dig att le… :)Att man mår bättre av att le skriver jag under på direkt, för det gör iaf jag…Kram…MrAAA